Kiropraktik är fantastiskt! Tänk att med hjälp av olika handgrepp och justeringar kunna återställa normala funktioner i muskler, leder och nervsystem efter exempelvis en olycka eller skada. Behandlingsmetoden är effektiv och utförs med händerna.
Välbefinnande
När kiropraktiken kom på tal för första gången pratade man om ”manipulation av ryggraden” och ”manuella justeringar” av lederna. Detta beskrivs 2700 år f. Kr, i kinesiska rullor, som ett recept att minska ryggvärk. Grekerna följde efter cirka 1000 år senare, och runt 400-talet f. Kr, noterade ”läkekonstens fader” vikten av just dessa manuella manipulationer. Mannen hette Hippokrates och var fysiolog, han var övertygad om att ryggraden var en källa till många sjukdomar samt var en kärna i kroppens välbefinnande.
Kiropraktikens födelse
Kiropraktik är grekiska – ”hand” (cheir) och ”göra” (praktos).
Den första kiropraktiska justeringen i modern tid utfördes i slutet på 1800-talet. Daniel David Palmer utförde en spinal manipulation på patienten Harvey Lillard i sin praktik i USA.
Kiropraktikens födelsedatum är 18 september 1895. Palmer var nog uppfattad som kontroversiell, han ansåg att kroppen hade en egen helande kraft och att den var medfött intelligent. Palmers studenter startade kiropraktikskolor och förde hans kunskap vidare, även Palmers son, B.J. Palmer var med och utvecklade behandlingsmetoden.
Sveriges första kiropraktik
På 1900-talet fanns de renläriga Palmeristerna och den breda mixade läran. Det rådde stor oenighet mellan grupperna.
År 1921 öppnade Sveriges första kiropraktorpraktik – Lennart Thomson i Malmö, men det tog ända tills 1936 innan Diplomerade Chiropraktorers Förening (numera Legitimerade Kiropraktorers Riksorganisation) bildades. Det var Simon Lundin och Lennart Thomson som introducerade kiropraktiken i Sverige efter att ha utbildat sig i USA på National College of Chiropractic. Simon öppnade sin praktik i Göteborg.
Kiropraktiken kämpar för överlevnad
Under 1920-talet åkte svenskar till USA för kiropraktorutbildning. På 1930-talet blev Läkarkåren uttalat kritiska till kiropraktik och media attackerade kiropraktorerna individuellt som gick samman och startade DKF (Diplomerade Kiropraktorers Förening) samt tidningen Chiropraktisk Journal.
På 1930-talet var motståndet stort och 1937 begärde DKF en opartisk utvärdering av behandlingsformen kiropraktik. Socialdepartementet startade en utredning om en ny behörighetslag. DKF:s ordförande Martin Höije träffade kungen, Gustav V och informerade om kiropraktik.
Därpå följde ett antal år då kiropraktorerna kämpade för sitt erkännande. 1949 blev det avslag på lagförslaget angående legalisering av kiropraktorverksamhet. 1950 lades en motion fram för att förbjuda kiropraktik, Läkarförbundet var de enda som var positiva till förbudet. På 1950-talet startades en kvacksalveriutredning och DKF började med att avsätta pengar i en ansvarighetsfond eftersom inga försäkringsbolag ville vara inblandade.
Denna tid påminde om gamla tiders häxerier eftersom osäkerheten runt detta nya behandlingssätt gjorde att man istället tog avstånd. 1957 ändrade sig försäkringsbolaget Zurich och tecknade ansvarsförsäkring med föreningens medlemmar. Samtidigt bytte föreningen namn till SCS (Chiropraktorsällskapet).
När kvacksalverilagen antogs år 1960 var det slutklämt för de som inte hade regelrätt kiropraktorutbildning och SCS inledde informationsinsatser. I slutet av 1970-talet läggs förslag på en försöksverksamhet med kiropraktorer vid ett sjukhus. Regeringen avsätter 800 000 kronor till försöksverksamheten men den blir aldrig av, istället ska kiropraktiken utredas.
Gång på gång försöker kiropraktorerna uppnå legitimering, och gång på gång avslås detta, men 1989 blir kiropraktor äntligen ett legitimerat yrke!
